Inget jobb? Det är ditt eget fel.

Arbetsmoral – att göra rätt för sig – har länge kännetecknat den svenska arbetsmarknadspolitiken. Men det som tidigare var ett ansvar för samhället och dess institutioner har alltmer kommit att bli ett ansvar som vilar på individens axlar. Arbete och försörjning som rättighet har idag blivit en skyldighet att i det närmaste villkorslöst stå till arbetsmarknadens förfogande. Det visar en ny avhandling i arbetsvetenskap från Handelshögskolan vid Karlstads universitet.

Under senare år har både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkring förändrats och utbetalningsnivåerna har sänkts, samtidigt som kraven för att kvalificera sig för ersättning har skärpts. Kraven på att individen ska vara aktiv har ökat och de ekonomiska sanktionerna mot individen vid misskötsamhet har blivit mer tongivande inom den svenska arbetslinjen.

Tora Nord beskriver i sin avhandling ”Arbete som rättighet eller skyldighet – föreställningar om arbetsmarknadsfrånvaro i välfärdsstaten” hur det har skett en tydlig förskjutning från samhällsansvar till individansvar. Hon har undersökt hur förändringarna motiveras i politiken, vilka konsekvenser det får för individer, vilka alternativa föreställningar och arbetssätt som är tänkbara samt hur förskjutningen av ansvar påverkar vår syn på arbete. Hon har bland annat analyserat en rad politiska policydokument, gjort djupintervjuer med arbetsförmedlare, samt tittat på en ny nordisk arbetslöshetsförsäkring som införts på Färöarna.

– I den politiska debatten kring sjukskrivning och arbetslöshet beskrivs åtstramningar ofta som oundvikliga. Men min analys visar att dessa snarare är ett resultat av en politisk ambition om att öka individens ansvar och risktagande vid arbetslöshet och sjukdom. Förändringarna handlar med andra ord om ansvarsförskjutningar där kriterier för att få rätt till ersättning ur socialförsäkringen har skärpts. Utbetalningstider och nivåer har minskat i kombination med att kontroller och sanktionsmöjligheter av den sjukskrivne eller arbetslöse har ökat, säger Tora Nord.

Arbetsmarknadsfrånvaro – att inte jobba – beskrivs alltmer som ett resultat av individuella tillkortakommanden. Att vara utan arbete blir individens eget fel och därmed ansvar att göra något åt. Men orsakerna till arbetslöshet är till största delen strukturella och därmed inte möjliga för en enskild individ att göra så mycket åt. På arbetsmarknaden finns också en betydande social skiktning, vilket ger ojämlika möjligheter för individer att ta sig ur arbetsfrånvaron. I takt med att utjämningssystemen och omfördelningspolitiken har bromsats, ökar riskerna för att en ny social klass växer fram.

– Jag gjorde även djupintervjuer med medarbetare på Arbetsförmedlingen, arbetsförmedlare med många år i yrket. Från att ha fokuserat på vilken typ av arbete och arbetsgivare som passar för en viss individ, handlar deras yrkesutövning idag mer om en kontroll av arbetsviljan för a-kassans skull. Och kontrollerna betyder mindre tid för samtal med den arbetssökande, berättar Tora Nord.

Tora Nord disputerade i arbetsvetenskap den 22 mars. Hon är verksam vid Högskolan i Borås, där hon just påbörjat ett nytt uppdrag som studierektor vid Sektionen för arbetsliv och välfärd.

För mer information kontakta: Tora Nord, tora.nord@hb.se, tel: 033-435 45 26, mobil: 073-270 77 88

Läs hela avhandlingen ”Arbete som rättighet eller skyldighet – föreställningar om arbetsmarknadsfrånvaro i välfärdsstaten” via Karlstad universitets bibliotekstjänst DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet).

Karlstads universitet präglas av utbildning och forskning av hög kvalitet i kombination med aktiv samverkan med det omgivande samhället. Universitetet har cirka 16 000 studerande och cirka 1 200 anställda.